missBettyB

Känns så förjävla bra allting här hemma nu. Fick ett ryck härom dagen och ville börja röja där nere igen så vi kan komma igång nån gång med det som ska bli vårat sovrum i källaren. Så Janne rev ut hela golvet o spackla färdigt det sista i tvättstugan. Jag rev ner brädorna och sorterade upp lite kläder som skall skickas iväg för insamling. Idag har vi gjort det sista grovjobbet med att spackla, slipa taket och primat väggarna som vetter utåt. Kärran är tömd och vi var inne o beställde mattan som vi ska ha + köpte färg så nu är även taket målat :) Nu är det bara att slipa till spacklet, måla alla väggarna + dörrarna och lägga in mattan :D Sen kan vi flytta ner sängen! Äntligen!!

Inatt så har jag fått sovit intill båda mina systrar :) Det är nog över 20 år sedan jag fick göra det senast... De två sista dagarna har varit en berg och dalbana av glädje och sorg. Det första i att jag har fått njuta av sällskapet av just båda mina systrar och fått många underbara skratt och minnen och värme i hjärtat för en mycket lång tid framöver. Det andra för att ett liv har behövts släckas alldeles för tidigt. Min faster som skulle ha fyllt 53 år den 23/7 var det begravning för igår (26/7). En stor sorgens dag för alla hennes nära och kära.
Lena vet jag var ett stort ljus för många i min släkt. Hon var den av alla sina syskon som inte fått några egna barn, men hon hade ett vakade öga på alla sina syskonbarn istället, och deras barn i sin tur.
Jag hade precis fått komma in i denna värmen efter många års uppehåll. Jag skickade till och med en present till henne som hon skulle ha nytta av under sina behandlingar mot denna grymma sjukdom som tillslut övermannade henne i alla fall. Men in i det sista så var hon positiv. Jag hade denna enorma lycka att få byta några ord med henne, bara ett par timmar innan hennes kropp inte orkade kämpa längre.
- Vi syns snart, säger Lena.
- Ja, det gör vi! Säger jag.  Sex timmar senare får jag reda på att jag inte kommer att få se henne igen. En knäckande tanke då vi äntligen börat få lära känna dig.

Jag tror dyrt och heligt på att allt som händer har en orsak. Och så även med detta. Det goda som kommer ut detta onda är att jag på så sätt kommit ytterigare ett steg närmare mina kära. Och några av dem har kommit lite längre på de vägar som de vill gå på.

Får nog ändå ge min familj en eloge för våran första campingresa! Gick jättebra att köra ner till Kalmar i ett streck för att där intaga lite mat  me bensin o toabesök för att sedan åka över den låååånga bron till Öland :) Barna tyckte de va roligt me denna bron som aldrig tycktes ta slut :)

Hämta husvagnen strax efter bron o Saxnäs o sen va de ca åtta mil kvar till Böda där vi skulle vara i en vecka. Min största, och även Jannes, bävan va ju att få upp förtältet! Alla hade ju mer eller mindre sagt hur jobbigt de va med alla pinnar etc o få i hop detta påfund med tygbitar och pinnar och fästen. Men det tog oss nog inte mer än 20 minuter så var hela förtältet på plats. Bara förankringen som skulle dit oxå :) Sen så har det bara vart slapp mer eller mindre för större delen av veckan. Dessvärre så hade min lilla magbakterie som hemsökte mig några dagar innan resan hoppat över även till Emilia, för att sen oxå hoppa över till Janne, och så även till Teo.... Emilias feber gick ner de sista två dagarna. Hon hade fått en tand (ev en till på väg ser de ut som lite). Så hon har vart lite halvdan o rätt så mkt gnäll. Men inte mkt o göra åt. Förutom detta så har det vart kanon faktiskt! Magsjuka är ju aldrig kul, vart man än kommer så de spelar ju egentligen ingen roll.

Campingen va kanonfin. Städat o snyggt. Lummiga områden med grejer som passa till alla barn. Många strövstigar att gå omkring på med. Så är kanonnöjd! Inte sista gången jag åker o campar me husvagn iaf :)
Ska se om jag kan lägga in lite bider som vi har tatt under veckan här också. Ska bara hitta kamerasladden :P

...din gamla Cadillac
Slit o släng din gamla båt
Slit o släng din nya bongalow, de skrattar jag nog åt...

Fin gammal dänga de där :) Kan de va Lill Lindfors som sjunger den tro? Mamma, de har väl du koll på ;)


Idag har vi fått städa upp i huset inför avfärd imorgon. Millis e duschad, Tindra sitter i nu o Teo äter kvällsmat. Bara jag kvar sen :P Blir te o åka iväg tidigt imorn. Upp o äta frukost o sen åka iväg.
Har vart iväg nu på em o grejat lite me hästarna. Gett dem en omgång var med borste, hovkrats o flugspray. De e så mysiga. Attesa o Chicago verkar kunna stå o mysa hur länge som helst ibland :)
Nu vill jag bara försöka få ordning på magen också så man kan njuta semestern också! Har fortfarande lackering av toalett på morgonen =/ Hela magen e uppkörd. Så har vart o köpt nåt bläpulver på Apoteket som ska hjälpa. O så inget stekt kött, givetvis! Men kul!!! För en go Flintastek eller liknande hade ju inte suttit fel, eller?! Men så e de. Ska inte klaga. Vet att andra kan ha det så vansinnigt mkt värre.

Ne, får la mysa lite framför Bolibompa då. Nu när Millis har börjat bli lite mer intresserad av TV:n så.


Ta ta :)

Blev till att "vabba" istället. Millis kändes så varm när hon ville gå upp ur sängen imorse. Inte undra på när hon visst hade 38.7 i temp. Jaha, o vart kom de ifrån då?
Jaja, tur vi inte är övergödslade på jobbet iaf, men ville ju änna jobba sista dan innan man säger hejdå. Ska se om vi inte kan åka in en kortis till jobbet senare under dan. Har ju min sodastreamflaska där om inte annat.
Sen så gör de nog iof inte så jätte mkt att Millis e sjuk just idag. För min mage är visst inte i balans riktigt ännu... Har hunnit gå o göra mindre roliga besök på toa tre gånger redan. Inga kräkningar tack o lov. Men jävlar va man får gå direkt alltså! Eeeuww! Va väl lite för snabb me o äta vanlig mat antar jag =/ Men de blir nog snart bra de me.

Ne, jag får väl försöka göra nåt vettigt här idag istället. Typ städa upp o tvätta lite så de e gjort innan vi åker om bara två dagar! :D Jippie!!

Idag är det torsdag och trots kräk-attacken om anföll mig i tisdagskväll efter jobbet så har jag lyckats jobba idag iaf. Va hemma igår o vila i stort sett hela dagen. Men mådde bättre sen på kvällen. Hade tur så jag bytte min vanliga lediga dag från tors till ons så jag slapp sjukdag! :P Surt om man ska förlora typ 1000 spänn för en karensdag när man nu har jobbat som en blådåre för o få upp en sjuhelvetes bra lön! Men där lura vi systemet lite, hehe!

Imorn är alltså sista dan på jobbet för tre veckor framöver! Tihiii! :D Synd bara ekonomin inte är superbra just nu bara :( Får se om vi har råd o åka ner till Varberg till Wheels and Wings. Annars får vi spara de till när vi åker till Öland på söndag. Barnbidraget kommer ju liksom på onsdag. Så va lite bad planing kanske :P Men men, vi va ju trots allt i Västerås förra helgen. Så får väl nöja mig me de då.

Snart ska vi skicka alla barnen i säng, o SEN är det snart SOMMARLOV för hela slanten!!!

*Längtar*

Ja det var ju en helt fantastisk helg vi fick ha, gubbs o jag! Strålande väder hela tiden. Mysigt o sova i bilen, o vi kan inte klaga på komforten, för de gick hur bra som helst me luftmadrassen där i :) Men måste nog ändå säga att en av de bästa stunderna va när vi gick på marknaden på lördagen o titta på lite kläder m.m. som en snubbe från Holland hade där. Vi såg en supersöt klänning som satt på en provdocka där, härligt sidenvit med vita broderade blommor på. Så gullig! Och i 50-tal's stil givetvis...

Så den här klänningen kommer jag att beställa hem när Janne beslutar sig för att gå ner på knä!! Vi fastna för den båda två o de va till o me han som sa att den skulle ju jag faktiskt kunna ha. Inte superdyr heller, 169 euro.
Så nu vet ni vad jag ska ha på mig, om Janne nu kan få tummen ur röva vill säga ;)

(De röda assecoarerna hör inte ihop med klänningen,
även om jag nog faktisk gilla midjebandet...)

Ja, då har Cancern skördat ännu en person. Denna gång i form av min faster. En faster som aldrig blev äldre än 15 år i sitt hjärta o sinne. En faster som jag vet var levnadsglad och positiv och som älskade sina familj.
Efter att ganska nyligen fått återupta kontakt med Dig så är det med stor sorg jag skriver dessa ord, att det är Du som har fått duka under för denna väldigt kraftiga och elaka sjukdom. Ca ett år med en kamp mot två tumörer, som dessutom svarade på behandlingen på ett, för Dig, positivt sätt. Och sen, på bara en vecka, så blir du inlag efter att detta har spridit sig till ställen i kroppen, och i sådan mängd, att det inte går att stoppa den längre.
Vi tänker på Dig, och Du finns kvar i våra hjärtan och i våra minnen.


Vila i frid Lena.