missBettyB

Inatt så har jag fått sovit intill båda mina systrar :) Det är nog över 20 år sedan jag fick göra det senast... De två sista dagarna har varit en berg och dalbana av glädje och sorg. Det första i att jag har fått njuta av sällskapet av just båda mina systrar och fått många underbara skratt och minnen och värme i hjärtat för en mycket lång tid framöver. Det andra för att ett liv har behövts släckas alldeles för tidigt. Min faster som skulle ha fyllt 53 år den 23/7 var det begravning för igår (26/7). En stor sorgens dag för alla hennes nära och kära.
Lena vet jag var ett stort ljus för många i min släkt. Hon var den av alla sina syskon som inte fått några egna barn, men hon hade ett vakade öga på alla sina syskonbarn istället, och deras barn i sin tur.
Jag hade precis fått komma in i denna värmen efter många års uppehåll. Jag skickade till och med en present till henne som hon skulle ha nytta av under sina behandlingar mot denna grymma sjukdom som tillslut övermannade henne i alla fall. Men in i det sista så var hon positiv. Jag hade denna enorma lycka att få byta några ord med henne, bara ett par timmar innan hennes kropp inte orkade kämpa längre.
- Vi syns snart, säger Lena.
- Ja, det gör vi! Säger jag.  Sex timmar senare får jag reda på att jag inte kommer att få se henne igen. En knäckande tanke då vi äntligen börat få lära känna dig.

Jag tror dyrt och heligt på att allt som händer har en orsak. Och så även med detta. Det goda som kommer ut detta onda är att jag på så sätt kommit ytterigare ett steg närmare mina kära. Och några av dem har kommit lite längre på de vägar som de vill gå på.