missBettyB

Satt o kollade lite på mina bilder, o tittade då även på mina "bebbe-magen"-bilder.. O man saknar änna en del av det. Inte allt, som den konstanta värken uppe i revbenen för att de tryckte på så ofantligt, att man va världens osexigaste person när man ville vara sexig, inte kunna hopppa runt o greja som man var van vid, inte ligga bekvämt alls i soffan...
Men ändå, man glömmer de där, o bara kommer ihåg de där mystankarna man hade o kände: det är nåt här inne- något som består av min om min älskling, känna hur den rör omkring där inne o veta att en vacker dag så kommer jag o hålla den varelsen i mina armar. En varelse av mitt kött o blod. Alla leenden man får o omtänksamma blickar som möter en när man vankar omkring med magen i vädret. Lite extra ompysslad av sambon när man har en ursäkt att slappa lite extra... Det är bara det man kommer ihåg...

(Nej mamma, jag är inte gravid!)
Ville bara skriva ner de här orden..


O just de, blev så glad idag! En gammal vän från gymnasiet som jag börjat prata lite med igen via msn skickade de här orden till mig idag: Verae amicitiae sempiternae sunt.
Det fick jag så snällt googla upp, o gissa att jag blev varm i hjärtat när jag läste vad det stod :) *tack*